Men trots de uteblivna poängen var det en godkänd insats av nykomlingarna.
Segersiffrorna skrevs till 4–2 (3–1) sedan tabelltvåan på ett effektivt sätt satt sin prägel på matchen under de första 45 minuterna.
Det som sänkte HuFF i den här matchen var ett lite naivt försvarsspel, speciellt då i första halvlek där Sandviken gjorde tre mål på tre avslut. Åtminstone det första och det tredje målet – båda med John Junior som målskytt – var av det billigare slaget.
1–0 kom redan efter åtta minuters spel, och det kom efter ett svagt försvarsspel från Araya Zerais sida. Han verkade ha bollen under kontroll då han ”bara” skulle täcka ut den till inspark, men han släppte kontrollen och Rasmus Bonde snodde åt sig bollen, varpå han serverade John Junior öppet mål.
Där hade Sebastian Jonsson, som återigen fick chansen mellan stolparna, ingen chans.
Däremot kanske han skulle ha tagit Juniors andra mål, det som betydde 3–1. Visserligen borde Junior aldrig ha fått chansen att skjuta, men ett gäng avvaktande försvarare lät Junior göra lite som han ville – och han avslutade med att skjuta 3–1.
Sandviken var helt klart det bättre laget och efter Juniors tidiga ledningsmål kunde hemmalaget fortsätta att rulla på, och efter dryga kvarten rullade Sandviken på riktigt snyggt. Ahmed Bonnah hittade fram till Christoffer Aspgren med en boll bakom HuFF:s backlinje och Aspgren gjorde sitt första mål på fem år.
HuFF fick dock en gratischans att komma tillbaka in i matchen då Isak Bråholm med en tillsynes väldigt onödig hög spark sänkte Cihan Sener i straffområdet, och HuFF-kaptenen kunde sedan göra sitt femte mål för säsongen när han fick chansen från straffpunkten.
Men som helhet var den första halvleken Sandvikens.
Ett mer positivt spelande HuFF tog över initiativet i början av andra halvlek, och det kom också en reducering, återigen på en fast situation. Den här gången handlade det om frispark strax utanför Sandvikens straffområde, Amaro Bahtijar sköt – och träffade lagkompisen William Wallin. Bollen ändrade riktning helt och hållet, vilket ställde Hannes Sveijer i hemmamålet.
Helt plötsligt fanns poängen inom räckhåll.
Men precis när det började lukta kvittering så ”glömde” HuFF bort John Junior i hemmalaget. Sandvikens bäste spelare fick allt för mycket yta på högerkanten och inspelet till en helt fri Ahmed Bonnah var perfekt. Bonnah slog till på volley, och 4–2 var ett faktum.
Därmed sprack också HuFF:s ”tre-matchers-svit”, för efter två segrar (Piteå och Täby) blev det alltså förlust. Men att förlora mot Sandviken är ingenting som HuFF behöver lägga allt för mycket energi på. Ett effektivt hemmalag vann helt rättvist.
Därmed är halva serien (sånär som på det uppskjutna mötet mellan Piteå och Gefle) spelad, å hade någon sagt till mig innan det hela startade att HuFF kommer att ligga på tionde plats med 18 inspelade poäng på femton matcher, hade jag köpt det utan några större funderingar.
Det är alldeles för tidigt att säga att HuFF kommer att klara nytt kontrakt, men nog får i alla fall jag vibbar på att det kommer att spelas division 1-fotboll på Sparbanken Arena även 2022. Man har i nuläget tagit 1,2 poäng/match, och det är definitivt ett snitt som räcker till nytt kontrakt, även om snittet skulle sjunka en del.
Jag har sagt det tidigare, och jag påminner om det igen, HuFF har en tunn trupp, en trupp som kommer att bli känslig för skador och avstängningar. Åtta av HuFF:s elva startspelare stod på två varningar inför mötet med Sandviken (avstängning efter tre gula) och laget drog på sig två varningar i matchen. Men dessa gick till Liam Collings och Cihan Sener, spelare som INTE stod på två varningar.
Visst kommer många av de åtta HuFF.arna, förmodligen alla åtta, att bli avstängd under hösten, men eftersom inget lag behöver kvala i år räcker det med att ha tre lag bakom sig, och i nuläget är det sex poäng ner till Assyriska, och nio poäng till Hammarby TFF och Täby. Lägger man sedan till att det finns lag emellan HuFF och nedflyttningsstrecket så ser det ljust ut när vi startar den andra halvan om en dryg månad (Sandviken hemma den 14 augusti).
Till sist en liten grej om att fotboll kan vara hur underbart som helst, fråga bara Williot Swedberg, ni vet den unge mittfältaren som spelat större delen av våren i Hammarby TFF, och gästat Hudik två gånger. På söndagen fick han debutera för Bajen i allsvenskan. Det mesta av Williots drömmar gick i uppfyllelse, för efter 91 sekunder på planen gjorde han mål och det var nog en hel del glädjetårar på läktaren är Williots föräldrar satt, de båda före detta landslagsspelarna Hans Eskilsson och Malin Swedberg.
Skribent: CHRISTER STRIDH
