Då har vi i Hudiksvalls FF kommit till något som kan liknas vid halvtid i serien. Dock en något obalanserad sådan då denna vårsäsong har innehållit 19 tävlingsmatcher och hösten kommer innehålla 11 st, serie-, DM- och Svenska cupen-matcher medräknat.
En vårsäsong som började en snöig måndag i tidiga januari i Camp Igge med mycket nytt för föreningens A-lag. Nytt tränarpar i mig och Fredrik Rosen, ny materialare i Perra Wallner, ”ny” spelidé, sju nya spelare, ny serie med många matcher på ny (gammalt) underlag i form av naturgräs.
Själv kände jag direkt att jag kommit till en ny miljö mot de idrottsmiljöer jag vart del av innan det här äventyret. Det stora engagemang som sträcker sig från sportgruppen, spelare och ledare i laget, ungdomarna och ledare i HuFF akademin, lokal media och ända till hemmapublikens glada vrål i medgång och djupa suckar i motgång är något som är nytt för mig. Nytt och MYCKET positivt då just engagemang är ett ledord i min värld om det ska gå framåt i de utmaningar du väljer i livet eller de utmaningar som livet ger dig.
Vill även framhäva den kvalitet som finns hos spelarna i träning, något som jag och Fredrik med glädje talat om i bilen söderut vid flertalet tillfällen.
Sportsligt hade och har vi alla stora förhoppningar och höga förväntningar inför säsongen då HuFF i många år varit givna kandidater till topp tre positioner i div 2 Norrland. En spännande trupp kryddades med närodlade förmågor från Hälsingland samt ett sent tillskott från Norrland i form av Tobias Sandström. Rehabbande kvalitetsspelare var förhoppningsvis på väg tillbaka.
Det skulle bli intressant att se om de diskussioner som hörts genom åren om ”Stockholmsserien” i div 2 är tuffare än den Norra div 2 serien…. Med 15 matcher spelade i div 2 Norra Svealand har vi lärt oss att topp 3-4 lagen i båda serierna är rätt jämna, med lite mer spets framåt i denna serie skulle jag säga.
Dock är lagen i mitten och lagen i nedre delen av serien av en högre kvalité i denna än i Norrland, det är min fulla övertygelse efter mina år i den norra serien som spelare och ledare OM inte något drastiskt hänt de tre åren då jag inte följt serien på nära håll. Det finns ingen match där vi kan gå på 95 % och ta poäng. Det syntes kanske tydligast när vi mötte Skiljebo hemma i omgång 11. Skiljebo låg då sist i tabellen, vi fyra och visst kunde vi haft ledningen med 2-0 efter en start med tryck i framåt från vårt håll och där vi skapade lägen för ledning. Dock gjorde vi inte mål och istället jämnade bortalaget ut spelet och i andra halvlek gjorde de också 0-1 och vann, inte helt oförtjänt, matchen. Jag tyckte då och tycker ännu att Skiljebo är ett rätt vasst div 2 lag.. ändå låg de sist efter 11 omgångar i den här serien. Tuffare serie men även på många sätt roligare och utvecklande!
Efter 15 omgångar ligger vi på plats fem . Vi har vunnit sju matcher, kryssat fyra och förlorat fyra. Vi vann DM men tyvärr tog Svenska cupen-äventyret slut redan mot Gottne i omgång ett i kvalet.
Sett till det lag på pappret som vi hade inför säsongen skulle det enligt mig, och säkert fler, ses som något av en missräkning. Hade dock någon sagt i januari att vi skulle få klara oss utan offensiva poängspelare Pelle Lööf, Andreas Smedbakken och Kion King i matchform, Crille Lindberg skulle ha en strulig vår med skador och sjukdomar, försvarsspelare i form av Albin Axelsson (knä) och två avhoppande försvarare efter 15 omgångar hade jag nog tyckt att det inte vart ”fisk”, inte ”fågel” men åtminstone ”mittemellan” där vi ligger nu inför hösten.
Efter omgång 12 var vi det näst bästa laget bakåt i serien med 12 insläppta mål. Bakåt har vi, trots skador och några avhopp på försvarsspelare, ändå haft lagets absoluta spets, ”poängspelare” , tillgängliga i de flesta matcher och det speglar resultatet. Då förstår alla hur bra våra två målvakter har gjort det och fastän vi naturligtvis gärna också haft Niklas Larsson tillgänglig så har de två friska målvakterna Simon och Rasmus gjort det riktigt bra. En stor del i det har målvaktstränare Mikael Mähler som gör ett fantastiskt jobb med våra, och andra föreningars målvakter.
Framåt låg vi då femma på mest gjorda mål och med de förutsättningarna som fanns kände vi väl ändå, utan att vara nöjda, att det var logiskt och att alla förutsättningar finns att den siffran kan och kommer att förbättras.
Varför jag skriver omgång 12 och inte 15 är p.g.a. av den vecka som vart den absolut mest utmanande och tuffa hittills. På söndagen i omgång 13 hade vi serieledande Täby hemma i en tuff match där vi gör en stark spelmässig prestation första 45, trots underläge med 0-1 på en fin frispark. Efter ett rött kort på en täbyspelare spelade vi med en man mer nästan hela andra halvlek och tryckte på framåt men fick inte hål på de skickliga gästernas kompakta försvarsmur. Sur förlust mot ett bra lag.
På onsdagen, två dagar efter Täbymatchen hade vi blivit lottade mot ett starkt hemmalag i Gottne, på bortaplan i Ö-vik och där motståndet hade vilat en vecka inför match…
Vi försökte repa oss fysiskt, ladda mentalt men uppgiften blev för tuff och Gottne hade både mer kraft och energi än oss för dagen och vann rättvist med 3-1. Veckan var dock inte slut där, på lördagen skulle vi möta ett av seriens hittills bästa motstånd, ett formstarkt Gamla Uppsala, på deras hemmaplan…
En vecka som hade krävt en, åtminstone, någotsånär kry 20 mannatrupp för att kunna tävla till 100%...
Gamla Uppsala blir också de för tuffa och vi gör, efter en bra start ändå och ledning 1-0, den klart mest energifattiga prestationen för säsongen och förlorar tillslut med 4-1. Där sprack vår andra placering i insläppta mål bakåt och vi är nu fyra där.
Tre tuffa matcher och tre förluster på sju dagar på sena våren…där vi också har en fjärde match med spelare i samarbetslaget Forsa... Det sägs att många lärdomar kommer i tuffa tider…då lär vi som grupp och jag som tränare ha lärt mig massor denna vecka… (Nu kommer jag aldrig älta denna vecka igen, endast ta med den i ryggsäcken som en erfarenhet)
Därför var den avslutande veckan också otroligt viktig, efter en resultatmässig svagare period, vilken känsla skulle vi gå in i sommarvilan med?
Vi skulle avsluta mot Karlberg, tvåa i serien, länge oslagbara och de hade haft en rad med 10 vinster eller fler i början av säsongen. I sin senaste match hade de pulveriserat Gute med 5-0.
Vi hade en hel veckas träningar framför oss i förberedelse. Andreas Smedbakken hade gjort sitt första inhopp mot Gamla Uppsala och våra ”hela” forwards, som hade matchats oerhört hårt och i fallen med poängstarka Cihan Sener och Johan Edberg vart slitna, hade en veckas träning och återhämtning framför sig till matchen.
Det fanns endast goda förutsättningar till att göra en riktigt bra match och visa hur bra vi, under omständigheter som truppen klarar av att komma i närheten av full kapacitet, kan vara.
Vi tog också gruvlig revansch mot laget som slog oss i premiären med 2-0 och vi vann med hela 4-1. Vi hade energi och kvalité att genomföra det vi visste skulle krävas för ett bra resultat mot detta skickliga motstånd. Ett hårt jobb defensivt av samtliga för att stänga de ytor vi nu visste att Karlberg ville åt, samt utnyttja de ytor vi visste skulle uppstå om vi spelade rätt. Spelarna kändes ”lätta” och alerta både fysiskt och mentalt. Cihan gör tre mål och ligger just nu fyra i skytteligan med 10 mål, Smedbakken gör comeback en halvlek och gör ett mål och en assist, bakåt är vi återigen svåra att göra mål på.
Den matchen ska nu sätta tonen för höstens matcher, som då ”endast” är 11 st, säkerligen kommer ”utmaningar” dyka upp även i höst men jag hoppas och tror att vi kommer att ha stora möjligheter till att göra starka prestationer varje gång. Då kan ”mittemellan” säkerligen förvandlas till någon slags ”fågel”!
//Benny
Hoppas på ett välbesökt Sparbanken Arena nu på lördag 16.00!
